evaa.blogg.se

Platja de Castelldelfels -Costa Brava kusten. En dag på stranden en söndag i augusti är en upplevelse. Då får vi tänka på att denna stranden inte är i närheten av lika fullsmockad med folk som togande.ex Barceloneta inne i Barcelona. Oftas får man en plats alldeles nära vattnet och ibland även precis vid llinea una. Och man har lätt 3 kvm till sitt förfogande.

På Platja de C:F finns det förståss en del turister som bestämt sig för sig att det är bättre att bo på ett lyxhotell med havet och stranden alldeles utanför balkongen, och där man kan avnjuta kvällen på en chiringito på stranden med en mojito som kostar 6 E, hellre på en trafikerad gata inne på Ramblan och betala 9E för en mojito.

Men till Platja de C:F kommer även de lokala familjerna och ungdomarna. Och de tar sig in dit ändå från Barcelona även om de flesta kommer från Gava, castelldefels eller Bellvitge. Och de verkar alla gå man ur huse för att tillbringa sin lediga söndag bland sand, salt och maneter. Redan innan klockan nio på morgonen börjar vallfärden från renfen ner de ca 200 metrarna ner till stranden. Klockan elva finns det inte en enda parkeringsplats på flera km avstånd på de annars så lättparkerade gatorna.

De väller fram med solstolar, kylväskor, parasoller, handdukar, uppblåsbara krokodiler, luftmadrasser och MASSOR med barn. Förutom ungdomsgängen förståss, de skiljer ut sig genom att istället för barn ha med sig gigantiska bollar som de gräver ner i sanden för att sen hoppa på och göra akrobatiska konster som skulle ge dem allihopa jobb på Cirkus Europa.

Familjerna breder så ut sig med all sin packning, boar in sig ordentligt ochtillbringar resten av dagen med att äta medhavd mat (oftast inslagen i 5 lager aluminiumfolie), se barnen kasta sand på varandra och hoppa i vågorna. De äldre barnen som för länge sen slutade åka med sina föräldrar kastar alternativt sparkar boll smt samlar poäng genom att sparka /kasta bollen på ovetande turister (läs unga tjejor) som råkar ligga i vägen och sola.

Vad jag mest uppskattar med denna strand är känslan av att jag får vara ifred. Inga ölförsäljare som sliter i en och stör, utom nån enstaka som går omkring och säger sitt mantra "cerveza, cola, agua, beer, muy frio" (vem skulle komma på tanken att köpa varm öl?) samt en och annan försäljare. Skillnaden är att de lämnar en ifred bara man gör en omärklig skakning på huvudet. 

Detta är även en strand där man kan lämna sina tillhörigheter ovaktade när man går ner och badar (nåja jag skulle inte lämna mitt bankkonto kanske...).

Nåväl, jag brukar inta  stranden någongång efter klockan 12 halv ett sådär. Då har jag redan suttit på min balkong sen klockan nio och studerat lämmelvandringen samt den aldrig sinande modevisningen av neonfärgade kläder. Samt skrattat gott åt alla idrottsdårar, men mer om dem vid ett annat tillfälle.

Från min balkong, där jag har total utsikt över hela stranden, spanar jag ut en bra ledig plats att gå ner och inta revir på. Av någon anledning finns de lediga platserna alltid en bit ner till höger, kanske beroende på att badvakten har sitt högsäte ner till vänster.

Jag tar min packning bestående av solstol, parasoll, strandväska med bok, handduk och vatten och beger mig ner till den redan utstakade platsen. När jag hittat mina 3 kvm som är standard måttet på egen yta, slänger jag mig ner för att avnjuta det lugn som endast en strand vid medelhavet kan ge när det är 30 grader i skuggan och total stiltje i mitten av sommaren en söndag då både turister och arbetare är lediga och då allting annat är stängt.

Där ligger jag alltså denna vackra söndag mellan ett sällskap på två yngre par till vänster om mig, två turistande unga tjejor till höger om mig, framför mig och vattnet satt en glad latinamerikansk familj med 4 barn och en bonus mormor dagen till ära samt bakom mig ett gäng 20 åriga akrobatkillar. Mellan mig och samtliga av mina grannar var det ca 2 meter. Ett ganska bra avstånd även om man är en integritets älskande svensk, men så gott om plats är det alltså på "min" strand.

Efter ett rogivande dopp i det badkarsvarma vattnet och en simtur på säkert 400 meter (ingen simmar här, man hoppar i vågorna oberoende av ålder), kom jag upp och slängde mig ner på mage på min handduk. Jag kände mig trött och tillfreds med dagens träningspass. Slött studerar jag ett yngre par som högljutt kommer studsandes och jag inser rätt snart att de är vänner till de två unga paren på min vänstra sida. Glatt kånkar de på ytterligare parasoll, kylväska, handdukar och luftmadrass. Men jag oroar mig inte över det, det finns gott om plats framför och till vänster om dem att slå sig ner på, dessutom hur mycket mer plats skulle de behöva då de redan ockuperade nästan 15 kvm på 4 personer med sina 2 parasoll. 

Halvsovande blir jag plötsligt medvetande om att mannen i par nr 3 håller på att sätta upp sitt parasoll ca 5 CM från min arm. Samtidigt håller tjejen i par 3 på att boa in sig med kylväska och 2 handdukar UNDER parasollet. Att deras parasoll skuggade även mig (som befann mig på 5 cm avstånd) verkade inte bekymra dem det allra minsta. Inte heller den lilla detaljen att de fick kliva över min arm för att kunna lägga ut sina handdukar gjorde de sömnlösa. Jag reste mig upp på armbågarna och tittade förvånat på dem men möttes bara av idel leenden.

Då slog det mig att denna enorma rymd mellan alla soldyrkarna på Platja de C.F endast var ett extra lyxinslag och absolut ingenting som man skulle ta för givet. Lite besvärat skruvade jag på mig (svensk som jag är), insåg att solen flyttat sig väsentlligt sen jag gick ner för att bada och kunde med gott samvete resa mig upp och flytta min handduk för att kunna sola optimalt. Då kunde jag även flytta min handduk 1 meter bort från deras nya territorium utan att väcka anstöt. Något som i sverige skulle vara ett stort tecken på disrespekt och skulle kunna tolkas som att jag var en osynlig mus, var här inget annat är gemytlig trevnad och välkomnande i deras gemenskap.

Samtidigt som jag lite diskret flyttade på mig 1 meter till höger låtsades jag inte om de sura blickar som kastades mot mig från de två turistande tjejorna till högre om mig, då de besvärat skruvade på sig och diskret flyttade sina handdukar lite mer till höger för att kunna optimera sin soldyrkan. Eller så var de bara trötta på alla bollar som de av misstag fått sparkade på sig av de akrobatiska killarna i 20 års åldern somtränade inför nästa fotbolls EM bakom oss.